Borgen i Guimarães, symbolet på den portugisiske nation. Portugals historie tager sit udgangspunkt i den tidlige middelalder. I opdagelsestiden i det 15. og 16. århundrede udviklede landet sig til en verdensmagt da det opbyggede et enormt imperium med b

Borgen i Guimarães, symbolet på den portugisiske nation.

Portugals historie tager sit udgangspunkt i den tidlige middelalder. I opdagelsestiden i det 15. og 16. århundrede udviklede landet sig til en verdensmagt da det opbyggede et enormt imperium med besiddelser i Sydamerika, Afrika, Asien og Australasien. De følgende to århundreder mistede Portugal en stor del af sin velstand og status i takt med, at Holland, England og Frankrig overtog en større andel af krydderi- og slavehandelen ved at omringe eller erobre de vidt spredte portugisiske handelsposter og territorier, så landet derved havde få ressourcer at forsvare sine oversøiske interesser med.

Tegnene på en militær nedgangstid begyndte med to katastrofale slag: Slaget ved Alcácer Quibir i 1578 og Spaniens fejlslagne forsøg på at erobre England i 1588 (Portugal var dengang i personalunion med Spanien). Landet blev yderligere svækket ved jordskælvet i Lissabon 1755, hvor store dele af hovedstaden blev ødelagt, ved landets besættelse under Napoleonskrigene og ved tabet af Brasilien i 1822. Fra midten af det 19. århundrede frem til slutningen af 1950'erne emigrerede næsten 2 mio. portugisere til Brasilien eller USA. I 1910 fjernede en revolution monarkiet, og efter en periode med republik uden succes, gik magten efter et militærkup i 1926 til et diktatur, som fortsatte nellikerevolutionen i 1974, hvor landet blev et demokrati.
Portugal var blandt de første medlemmer af NATO, OECD og EFTA. Landet blev medlem af EF i 1986. Læs mere
Seneste tre uger: Frisere — Hogwarts — Madrid
Mere om Ugens artikel • Arkiv
Norway-sweden2.svg
Dagens skandinaviske artikel
USS Congress (till vänster) och Polaris vid Disko på Grönland.

Polarisexpeditionen 1871, ledd av amerikanen Charles Francis Hall, hade som mål att bli den första expeditionen att nå nordpolen. Expeditionen finansierades av den amerikanska regeringen och var ett av de första försöken att nå nordpolen, efter att den brittiske marinofficeren William Edward Parry 1827 nådde breddgraden 82°45′N. Expeditionen misslyckades med sin huvuduppgift på grund av dålig disciplin, inkompetens och uselt ledarskap.

Under Halls befäl avgick Polaris från New York i juni 1871. Från oktober övervintrade besättningen på den grönländska nordkusten, där de förberedde sig för fortsättningen mot nordpolen. Hall återvände till fartyget efter en upptäcktsfärd på släde och blev omedelbart sjuk. Innan han avled anklagade han delar av besättningen för att ha förgiftat honom. En obduktion av hans kropp 1968 visade att han hade fått i sig stora mängder arsenik under sina sista två veckor i livet.

Expeditionens främsta bedrift var att de nådde 82°29'N breddgraden med fartyg, vilket var rekord på den tiden. På väg söderut skildes 19 besättningsmän från fartyget och drev 2 900 kilometer på ett isflak i sex månader innan de slutligen räddades. Polaris gick på grund och förstördes nära Etah på Grönland i oktober 1872. De återstående besättningsmännen överlevde vintern och räddades den efterföljande sommaren. En undersökningskommission tillsattes av marinen att undersöka Halls död men några anklagelser lades aldrig fram. Läs mer